Dialog 2014: Burning Snow - Melting Ice

Fredrik Lindegren, projektledare för Umeå 2014, inledde med att berätta om kulturhuvudstadsjuryns rapport kring vår ansökan. Han presenterade också kortfattat de åtta föreslagna programområdena och det pågående arbetet med den fördjupade ansökan som ska lämnas in i juni 2009.

Tina Eriksson Fredriksson, som ansvarar för att samla in projektidéer till programområdet Burning Snow — Melting Ice, presenterade sig. De senaste åren har hon arbetat med många olika projekt på Norrlandsoperan, bland annat MADE-festivalen. Hon är också konstnärlig ledare för verksamheten i Vita kuben.

Tina tycker att styrkan hos Umeå ligger i att vi är nyfikna och sugna på att göra nya saker. Samtidigt vet vi att vi inte kan luta oss tillbaka och lita på gamla traditioner. Vi måste och vill samarbeta, det gäller också våra politiker. I Umeå finns ett kulturellt klimat som är friare än på många andra ställen. Många av kulturverksamheterna här har hög nivå och status. Men vi ska inte vara nöjda. Vi måste hela tiden ta oss an nya utmaningar och ge oss ut på svag is. Men det fungerar oftast därför att vi är många som vill och vågar samtidigt.

En referensgrupp har bollat idéer kring programområdet Burning Snow — Melting Ice och funderat kring älvarnas betydelse och möjliga aktiviteter längs dem. Älvarna är en bra sinnebild för ett flöde, en framtid och ett arv. De sammanlänkar kontraster; fjällen och havet. Däremellan finns inlandet som också känns inspirerande på många sätt. I Umeå möts inlandet med övriga Europa.
Våra avstånd är större än i övriga Europa — det gör att vi kanske har ett annat förhållande till tid och transporter. Transportmedlen tåg, flyg och bussar är en viktig del i mötena. De kan vara bärare av information. Hur möts besökare som kommer till Umeå? Vad ser man på flygplatsen? Hur ser det ut längs järnvägen? Tina Eriksson Fredriksson vill se konstnärliga installationer i samband med Botniabanan — storskaliga längs med rälsen eller kanske i mindre format på själva tågen.

Mikael Sjöberg, som har doktorerat på beteendeekologi: Vår generation vill gärna att mötena ska vara fysiska, men de kan lika gärna vara virtuella. Jag har föreslagit ett projekt som heter Digital Mirrors, som skulle kunna vara ett samarbete med till exempel Riga eller Marseilles. Projektet handlar om en teknisk plattform som gör det möjligt att prata och interagera med varandra i realtid via reflektorer. De uppmuntrar till spontana möten och man kan ta del av varandras kulturutbud. Reflektorerna kan också användas till diskussioner kring mer allvarliga ämnen, som har att göra med platserna där de placeras. Man kan också använda plattformen för performanceverk eller teaterföreställningar där skådespelare på olika platser agerar mot på varandra i realtid. Jag har verktyget och söker idéer till hur de kan användas.

Inger Holmberg, Umeå teaterförening: Liknande saker har arrangertas med stor framgång på discon/klubbar där en DJ spelat för publik på klubbar i tre världsdelar.

Eva Lindau, Umeå teaterförening: Kanske kan man göra något spännande med de digitala speglarna i samband med att skejtparken på kajen invigs senare i år?

Tina Eriksson Fredriksson: Vår allemansrätt är något vi kan använda oss av när vi möter besökare. Den är en unik gåva som vi inte är riktigt medvetna om, men den gör till exempel att vi kan röra oss på ett annat sätt. Att kunna tälta i naturen är extraordinärt. Man borde mötas av allemansrätten på något sätt direkt när man landar här. Turism och kultur kan närma sig varandra.

Vi måste anstränga oss för att få besökare till Umeå och Västerbotten - det krävs en aktiv handling. Det är inte så att man råkar komma hit. Å andra sidan skapar det väldigt speciella möten och nya dimensioner.

Urban Bengtson, idékonsult och samhällsdebattör: Nya typer av möten ingår i begreppet "social inventions". Jag har skrivit en bok om sociala uppfinningar och i kulturutredningen pratas det en del om tjänsteinnovationer. Jag skulle vilja se sociala innovationsverkstäder, testverksamheter och prototyper. De sociala uppfinningarna är svåra att patentera och få betalt för.

Erik Palm, Norrlandsoperan: Vi ska vara mer attraktiva än vår konkurrent Lund och fokusera på det som vi är bra på. Vi har viljan och utvecklingsförmågan.

Lennart Strömbäck, Norrlandsoperan: Representanter för många tidigare kulturhuvudstäder har haft höga förväntningar på besöksantal, men blivit besvikna. Självklart ska vi ha attraktiva besök, men de måste också leda till något mer; medagerande och medskapande.

Erik Palm: Vi ska tänka på att engagera besökande artister och konstnärer till mer än bara sina egna föreställningar. De kan också besöka arbetsplatser och skolor eller involveras i andra projekt.

Urban Bengtson: Umeås politiker borde anamma Balticgruppens förslag om en evenemangsarena på Hamrinsberget. Det området har unika förutsättningar. Skrota planerna på en simhall i centrum.

Urban presenterade också en idé som han kallar "simovation" — runt simbassängen kan man ha en kanal med rinnande vatten. Poängen är att man lär sig simma fortare i strömmande vatten.

Annika Sandström: Vi har ju älven också. Rinnande färskt vatten är ganska exotiskt och vi skulle kunna erbjuda bastu- och isbad i älven.

Tina Eriksson Fredriksson nämnde ett antal projektidéer som utgår från Ume- och Vindelälven, bland annat olika körprojekt och teman kring flöde och mobilitet.

Fredrik Lindegren berättade kortfattat om "River // Cities" som är ett europeiskt nätverk för städer med floder eller älvar, hög konstnärlig förmåga och stor utvecklingspotential.

Urban Bengtsson: Klabböle energicentrum skulle kunna utvecklas. Kulturen kring flottningen är intressant.

Lennart Strömbäck: Vi måste bli bättre på sommaraktiviteter i Umeå.

Fredrik Lindegren: Om vi blir utsedda till kulturhuvudstad kommer vi att få många besök, särskilt under juli och augusti. De tidigare städerna har haft en turismökning på mellan 10 och 20 procent.

Urban Bengtsson: Barnperspektivet är viktigt. Fyll Universum med barnaktiviteter! Universitetet behöver impulser utifrån.

Tina Eriksson Fredriksson: Universitetets verksamheter bör göras mer publika. Bildmuséet i Umeå är det enda konstmuseum i Sverige som är knutet till ett universitet. Det kommer att flyttas till konstnärligt campus nere vid älven. Det får ett intressant läge tillsammans med arkitekturhögskolan och konsthögskolan som vill bygga nya kopplingar till andra universitet.

Den södra sidan av älven i centrala Umeå är outvecklad. Där vore det intressant att göra något — det behöver inte vara stora byggen.