Folkbildningsdialog inom ramen för Umeå 2014

Folkbildning
Referat från mötet som innehöll föredrag av Ronny Ambjörnsson och Björn Olsson samt den efterföljande diskussionen.

Plats: Folkuniversitetets aula
Tid: Tisdag 5 februari 2008 klockan 19-21
Närvarande: ca. 30 personer

Tomas Wennström, kulturnämndens ordförande inleder. Han beskriver processen som skall leda till att Umeå blir utsedd till Europas kulturhuvudstad 2014. Här hänvisas till den inledning som Tomas höll vid mångfaldsseminariet den 31 januari. Utöver vad han sa då påpekades nu att även Uppsala har tillkommit som kandidat.

Tomas påpekade speciellt att det i ansökan är viktig att skriva fram den goda staden med aktiva medborgare. Han underströk också att det är ytterst viktigt med långsiktighet. Umeås ambitioner måste sträcka sig klart längre än till kulturhuvudstadsåret 2014!

Angående folkbildningens roll tycker Tomas Wennström att det inte bara rör sig om cirkelverksamhet och kulturarrangemang. Till folkbildningen hör förstås också folkhögskolorna (finns sju i länet), biblioteken och museerna.

Forskning om folkbildning


Sedan gick ordet till professor emeritus Ronny Ambjörnsson och docent Björn Olsson, båda två idéhistoriker vid Umeå universitet.

De har i sin forskning ägnat mycket tid och stort intresse för frågor kring folkbildning. Här kan först och främst nämnas Ronnys Den skötsamme arbetaren: Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930 och Björns Den bildade borgaren: Bildningssträvan och folkbildning i en norrländsk småstad. Skrifterna ingår i projektet Norrländsk bildningshistoria. Ronnys kom till under 1980-talet och Björns under 1990-talet.

Vanliga människors idéer


Ronny Ambjörnsson konstaterar inledningsvis att en idéhistoriker vanligtvis sysslar med "det lärda livets" historia, med vetenskapsmännens historia, med "berömda" män, med oftast europeisk idéhistoria. Med nästan bara män från de bildade klasserna.

Men Ronny kom att intressera sig för det stora material som belyser "vanliga" människors idéer. Materialet finns på Folkrörelsearkivet och består företrädesvis av protokoll från loger (nykterhetsloger) och arbetarrörelser. Det är fråga om stort och smått. Det bildar underlag för "Folkrörelsernas idéhistoria" där vi får möta den "skötsamme arbetaren" i logerna Skärgårdsblomman och Skärgårdsklippan.

– Vad gjorde de på sina möten och cirklar?
Det lästes mycket! Inte nykterhetslitteratur i första hand. Det lästes facklitteratur och framförallt skönlitteratur: de "stora", till exempel Strindberg och Lagerlöf och då det gäller utländsk litteratur, främst Jack London.

– Varför skulle man läsa så mycket?
Bilden som tonar fram visar att man inte bara förvärvade kunskap och färdigheter, utan att man också lärde sig att tänka strukturerat. Mycket tid går åt att mobilisera människor i olika sammanhang.

Lärarna spelade en viktig roll


Professor Egil Johansson har i sin "läsningsforskning" visat att från 1600-talet och framåt kunde i alla fall någon i familjen läsa: katekesen skulle läsas! Lydnad basunerades ut i ett patriarkalt samhälle. Kyrkan och sedan även skolan och lärarna spelade därvid en viktig roll. Läsning och överhet var så att säga samma sak. Men från mitten på 1800-talet läste man på ett nytt sätt, på ett begrundande sätt: man tar texten till sitt hjärta, till sitt inre. Man frågar sig: vad säga mig texten? Läsningen är inte direkt kritisk, men det är inte längre fråga om att "rabbla regler". Väckelserörelsen spelar här en viktig roll.

Viktiga inslag från väckelserörelsen tas sedan över av de andra folkrörelserna, i varje fall i mindre samhällen som till exempel Holmsund. Läsandet blir antipatriarkaliskt. Medlemmarna i logerna är inte direkt politiska, men man slår vakt om fri- och rättigheterna och ett aktivt medborgarskap.

Nykterhetsrörelserna påminner om väckelserörelsen


Kännetecknande är att det växte fram en form av ritualer kring det "nya livet", att man i fostrande syfte hade ett angivarsystem som kunde leda till prickning av medlemmar som dock kunde tas upp i gemenskapen igen och att det växte fram ett kulturliv.

Stor betydelse hade studiecirklarna. Bibliotek och teaterförening skapades. Man läste högt för varandra, man arrangerade diktläsningar. Mönstret känns igen även på andra ställen i Sverige. Men det är tydligast i norra Sverige och då i synnerhet i Västerbotten.

Frisinnet och den framväxande socialdemokratin gick in för ett nyktert liv som inte bara innebar att man inte skulle nyttja rusdrycker. Man skulle leva på ett ansvarsfullt sätt. Man skulle utöva ett aktivt medborgarskap. Frågor som man ställde sig var till exempel: vad är lycka, finns en moralisk världsordning? Arbete och moral skulle hänga ihop. En politisk uppfattning beskrevs i moraliska termer. En fråga som ofta restes var: är livet värt att leva? Ibland röstade man om detta!!! Sammanfattningsvis: det var viktigt att diskutera, att skärskåda!

Bråkiga medlemmar


Arbetarrörelsen hade en liknande utveckling. Spontant kunde arbetarna uppträda "bråkigt" och stridbart om till exempel lönerna uppfattades som för låga. Den etablerade arbetarrörelsen som växte fram på 1880-talet kunde inte acceptera det "bråkiga" uppträdandet. Man var aktiv åt två håll: mot bråkiga medlemmar och mot arbetsgivarna. Utvecklingen av arbetarrörelsen har många paralleller med nykterhetsrörelserna. Ronny kunde med hjälp av Karin Nordberg, institutionen för kultur och medier, i början på 1980-talet intervjua en del personer som varit med när det begav sig. Den skötsamme arbetaren i Holmsund är en del av det svenska samhällets moderna framväxt!

Medborgarandans framväxt


Björn Olsson belyste sedan den (borgerliga) bildningens väg och medborgarandans framväxt i Umeå. Hur demokrati byggs upp, hur mentala mönster bildas. Vilken intellektuell grund som formades, vilka starka formativa krafter som fanns.
Han kom snabbt in på mötesplatserna som varit många genom åren.

Med kyrkoherde Nils Grubb kom pietismen 1713 till Umeå. Grubb blev under studieåren i Tyskland starkt påverkad av den tyska fromhetsrörelsen. Pietismen mjukade upp den mera stela lutherismen. Det är av vikt att kunna förstå själv, att kunna begrunda och reflektera.

Björn påpekar precis som Ronny vikten av att kunna läsa. Han går tillbaka till husförhören som innebär att alla hushåll måste kunna läsa. Annars fick man inte någon nattvard, man fick inte heller gifta sig.

En läsande kultur


På 1790-talet grundade provinsialmedikus Daniel Erik Näzén Umeå läsesällskap. En ny medelklass behövde tillgång till en "läsande kultur". Man ville orientera sig europeiskt. En förebild var bland annat de franska salongernas "belevade" högreståndskultur. Den framväxande medelklassen hittade sin identitet via kulturen. Ett stort avbräck var 1809 med kriget mot Ryssland och därpå följande epidemier. Behov av återuppbyggnad fanns. Som en följd bildades Västerbottens läns hushållningssällskap.

Under de följande decennierna blev hantverksföreningarna allt starkare. Umeå arbetarförening som bildades 1877 är direkt sprungen ur stadens hantverksförening. Efter ståndsriksdagens avskaffande 1865 blev arbetarföreningarnas mål att ge arbetare och medelklassen säte i riksdagen. Medlet som skulle öppna vägen var bildning. Man skulle förkovra sig ibland annat ekonomi, juridik, hygieniska frågor och ett vårdat språk.

Diskussionsklubbar bildades i arbetarföreningar, man skulle till exempel lära sig sammanträdesteknik. Harmoni eftersträvades mellan arbetare och bildad mellanklass. 1888 gick arbetarföreningen i graven.

Lokaltidningars betydelse


Redan 1847 hade den liberala tidningen Umebladet startat sin verksamhet. Denna tidning och även andra Umeå tidningar (1900: Västerbottens Kuriren) hade stor betydelse för utvecklingen av lokalpolitiken.

Under 1800-talets andra hälft växte det fram en ämbetsmannakår, staden fick ett läroverk samt hovrätten, två regementen fanns. Politiken hade en traditionalistisk och konservativ inriktning. Mot slutet av 1800-talet kan man tala om demokratins genombrott.

Den nya staden


Efter branden 1888 blev det stora förändringar i den nya staden. Folkrörelserna har här stor betydelse. Två av dem var väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen. Man talar också om tre livsstilar: de religiösa, de nyktra och de bildade. I nykterhetsrörelsen som fungerade som en paraplyorganisation för andra folkrörelser var cirka 20 procent av befolkningen organiserade.

Den 21 januari 1903 såg så läse- och biblioteksföreningen Minerva dagens ljus! De nya folkbildarna hyllade moderna idéer och har därmed stor del i framväxten av ny medborgaranda. "Umeåandan" börjar växa fram.

Minerva organiserade föreläsningar med inbjudna författare och vetenskapsmän. För då lilla Umeå som inte hade så mycket att erbjuda i kulturväg var dessa föreläsningar mycket viktiga. "Västerbottenfrisinnet" uppkommer. Initiativ i alkoholfrågan ledde till umeåsystemet.

Folkrörelserna gav luft under vingarna


En av Björns viktiga slutsatser är: Den samlade kraften av folkrörelserna välte omkull Umeå konservatismen och den så kallade umeåandan fick luft under vingarna.

Björn avslutar sitt anförande genom att beröra den så kallade Norrlandsfrågan (behandlas Norrland som en kolonial del av Sverige?) och bildandet av Umeå universitet. Då det gäller universitetet fanns de första planerna redan 1945. Man lekte också med tanken att inrätta en kommunal högskola. Till en början var man splittrad i frågan eftersom man såg universitetet som ett elitprojekt. Efterhand såg man dock universitetet som ett rättviseprojekt för hela Norrland. Resten känner vi alla till!

Diskussion


Kvällen avslutades med en diskussion där man snabbt kom in på dagens "umeåanda". Finns den och hur ser den i så fall ut och vad kan den bidra med till kulturhuvudstadsfrågan?

Någon menade att det behövs en ny folkbildning och en ny nykterhetsrörelse.

De flesta var inne på att vi måste blicka framåt, vi kan inte bara "pracka på" unga människor vår (de äldres) syn. Men det är förstås viktigt att veta hur utvecklingen varit.

Fler inlägg i debatten


Förnyelsen - även av folkrörelserna - måste komma underifrån.

Visst var Ordenshuset i Umeå av stor betydelse - för arbetarrörelsen, nykterheten och frisinnet - men i dag finns kanske glokala "ordenshus". Hur skapas dessa nya mötesplatser?

Folkrörelser har den egenheten att de bildas spontant och underifrån. Exakt hur de uppstår är inte lätt att förutse.

Visst är det viktigt att Sveriges äldsta musiksällskap finns i Umeå, men vi har också ett helt annat musikliv och det är viktigt att kulturnämnden ger pengar till nya grupper.

Dagens Umeå och Västerbotten vilar till stora delar på det fundament som den traditionella folkbildningen har skapat.

Västerbottensandan är egentligen radikal, både i liberal och socialdemokratisk skepnad.

Torsten W. Persson påpekar att Umeå är en intellektuell stad; han anser att Ronnys och Björns folkrörelseforskning och dess slutsatser bör vara med i ansökan.

Kvällen avrundas med Björn Olssons påpekande att 2014 är det precis 700 år sedan namnet Umeå för första gången nämndes i en text!

Vid pennan
Peter Sedlacek

Tipsa om sidan: