Vad får ungdomsidrotten kosta?

Rapport från dialogseminariet i Bio Marx, Umeå folkets hus, den 22 oktober 2008. Temat var Idrott för alla eller bara några få - Vad får ungdomsidrotten kosta? - Hur ska vi göra så att alla har råd?

Hur mycket ska det behöva kosta för barn och ungdomar att idrotta? Vem sätter ribban? Hur ser det ut i Umeå? Hur kan vi arbeta för att fler ska ha möjlighet att delta i idrotten? Detta var några av frågorna som stod i centrum under kvällens dialogseminarium.

Idrottens ekonomi


Seminariet inleddes av Johan Norberg, lektor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola. Norberg forskar i idrottspolitik och har varit huvudsekreterare för idrottsstödsutredningen. Han inledde sitt föredrag med en genomgång av idrottens ekonomi. Ekonomin kring idrott kan diskuteras inom fyra huvudområden: föreningarnas ekonomi (omsättning), föräldrars utgifter, offentligt stöd (stat och kommun) samt privat stöd (sponsorer etc.).

Efter en kortare genomgång av föreningars ekonomiska förutsättningar presenterade Norberg resultaten av en undersökning där föräldrar fått uppge kostnaderna vid deras barns första idrott (7-15 år). Undersökningen finns publicerad i en studie från Riksidrottsförbundet från år 2003. Resultaten visar att kostnaderna skiljer sig åt mellan olika idrotter och att det är olika typer av kostnader beroende på vilken idrott det handlar om.

Ishockey dyrast


Undersökningen visar också att det inom vissa sporter är resor och utrustning som kostar mest, medan det i andra sporter är träningsavgifterna som är dyrast. Ishockey är generellt den dyraste sporten följt av ridsport. I undersökningen var det idrotterna gymnastik och fotboll som var "billigast", det vill säga hade minst kostnader. Om man tittar på enskilda idrotter, så visar det sig att det kostar mer för dem som satsar mer seriöst på en idrott (flera pass i veckan). Var man bor i Sverige spelar också roll för hur mycket en familj måste betala för sina barns idrotter.

Stöd från kommunen och staten


Efter denna genomgång presenterade Norberg aktuella siffror för statens stöd till idrotten samt gick igenom de olika bidrag som finns kommunal nivå. Under 2008 kommer statens stöd till idrotten att uppgå till ca 1,8 miljarder. Kommunalt stöd består vanligen av kontant stöd, anläggningsstöd samt olika former av immateriellt stöd.

Norberg har i sin forskning tittat på frågan "Vem gynnas av dagens nuvarande bidragssystem"? Det är särskilt två statliga idrottsstöd som Norberg har tittat på, dels det statliga lokala aktivitetsstödet (LOK) dels Handslaget/Idrottslyftet. LOK är utformat på ett sätt som gynnar stora grupper, alltså lagidrotter. Det gynnar också idrotter med låga utrustningskostnader. Norberg sa också att det gynnar män/killars idrottande då de tenderar att engagera sig i lagidrotter i större utsträckning än kvinnor/tjejer.

Handslaget/Idrottslyftet är organiserat på så sätt att det fördelas utifrån storlek på förbunden, berättar Norberg. Denna stödform gynnar starka föreningar/starka kommuner, då de har kapacitet och kunskap att söka mer pengar än andra, en vass penna, det vill säga förmåga att skriva projektansökningar, är en fördel.

Efter Johan Norbergs föredrag fick han svara på ett antal frågor:

Hur ser det statliga stödet i Sverige ut, i förhållande till Europa?
Norberg svarar att generellt satsar Sverige och Skandinavien mer på barn- och ungdomsidrott och på bredd. Andra länder ger i stort sett lika mycket pengar till idrott, men mer till elitsatsningar.

Hur kommer föreningsstöd i form av arbetsmarknadsstöd att påverkas i framtiden? Håller den ideella verksamheten på att dö ut - tar professionella krafter över?
Svåra frågor som det inte fanns något givet svar på. Norberg konstaterade dock att idrotten har mer pengar än någonsin, men att den samtidigt befinner sig i svagare ställning än tidigare.

Innan Norberg avtackades meddelades att de utredningar som Norberg utgick ifrån i sitt föredrag finns att ladda ner från riksdagens hemsida: www.rf.se eller www.regeringen.se/sb/d/10016/a/1006671.

Vad kostar det i Umeå?


Andra delen av seminariet inleddes av Outi Krekula som arbetar på Umeå Fritid. Hon visade upp ett antal urklipp och rubriker från Västerbottens-Kuriren 2008 som handlar om idrottens kostnader. Några av rubrikerna var "Fotboll ska inte vara en klassfråga!" och "Ridsport bara för rika.".

Outi Krekula har undersökt vad det kostar att delta i olika idrotter i Umeå. De idrotter som berördes var ridning, ishockey, simning, fotboll, innebandy och friidrott. Outi avslutade sin genomgång med att ställa följande fråga till publiken: Vad kan vi göra tillsammans för att alla barn och ungdomar ska ha råd att idrotta i Umeå?

I diskussionen framfördes en rad frågor riktade till Umeå kommun och ett flertal förslag på åtgärder som kan underlätta för barn att delta i olika idrotter. Frågor, funderingar och förslag från mötet handlade bland annat om transportmöjligheter mellan bostadsområden och idrottsansläggningar och frågan om bättre tillgång till platser som inbjuder till spontant idrottande (utan några kostnader). Någon menade att anläggningskostnaderna har bidragit till högre kostnader, och de undrar om det finns möjlighet att diskutera fria anläggningar för barn- och ungdomsidrott. En idé om fria halltider öppna för spontan idrott togs också upp.

En annan fråga som väcktes var hur föreningarna agerar om en förälder ringer och säger att de inte har råd med medlems- eller deltagaravgiften? Det finns idag ett samarbete mellan föreningar och Socialtjänsten, där de kan ge bidrag till idrottsavgifter till familjer med ekonomiska svårigheter. Mer av detta samarbete i syfte att underlätta kontakten mellan föräldrar-föreningen-socialtjänsten är önskvärt.

Antecknat av Petra Rantatalo, Umeå 2014

Tipsa om sidan:  
Publicerad 2008-12-01