Dialog 2014: Stories of the North — Ears for Europe

Anteckningar från det öppna mötet som arrangerades på Bokcafé Pilgatan i Umeå tisdag 17 februari 2009 klockan 18.30—20.15.

Jenny Eklund, som är ansvarig för att sammanställa projektförslag till programområdet Stories of the north — Ears for Europe, presenterar sig själv och hälsar alla välkomna. Jenny berättar att kvällens möte och den workshop som arrangerats tidigare på dagen syftar till att samla in så många idéer som möjligt och försöka få fram konkreta projektförslag.

Några av deltagarna på mötet presenterar sig:

Tord Renström, representant för Holmsund-Obbola kulturförening, berättar lite om föreställningen "1809 i kärlek och i krig", som har premiär nästa söndag, den 1 mars 2009.
Bengt Gyllengahm, pensionerad bokhandlare, hoppas att berättandet i Västerbotten får leva vidare och får stor betydelse i framtiden!
Lars Flodström, tidigare ordförande i Västerbottens konstförening, arrangerar guidade turer i Umeå.
Benny Karlsson, var tidigare redaktör på studenttidningen Vertex, skriver numera krönikor i Bil & Bostad samtidigt som han driver en reklambyrå.
Maj-Britt Näsström, har varit med i cirkeln "Skriv ditt liv". Hon tycker att Västerbotten känns som ett riktigt berättarlän!
Sven Bäckström, skriver dikter på västerbottensbondska. — Tycker att det är viktigt att tänka på att försöka överbygga åldersskillnader och klasskillnader.
Gunnar Persson, författare, professor i engelska, ordförande för Kurt Salomonson-sällskapet. Har skrivit en bok på bondska.
Karin Ferry, dramapedagog och berättare, ordförande i Berättarnät Norr.
Anna Olofsson, marknadschef Umeå kommun, är intresserad av hur man kan använda berättande för att presentera staden.

Allmänt om kulturhuvudstadssatsningen 


Fredrik Lindegren, kulturchef och projektledare för Umeå 2014, gör en övergripande genomgång av kulturhuvudstadsansökan. Han förklarar att fyra spetsprojekt per programområde (i detta läge är de åtta stycken) kommer att tas fram och att ett antal av projekten sedan väljs ut för att hamna i den fördjupade ansökan, som ska lämnas in i juni 2009.

Ansökningsarbetet är en grannlaga uppgift som många varit delaktiga i, säger Fredrik. Det som är det fina med Umeås ansökan är att det är något som man kan ta på, det är inget påhitt eller luftslott.

Den jury som eventuellt utser Umeå till europeisk kulturhuvudstad 2014 kommer, om det blir aktuellt, att göra en uppföljning för att kontrollera om vårt arbete lever upp till vår ansökan.

Fredrik påpekar dessutom att om vi skulle få utmärkelsen så är den ingen belöning för hur förträffliga vi är. Utmärkelsen kan ses som en uppmuntran, ett stipendium, för att utveckla kulturvisioner.

I sitt arbete med Umeå 2014 har Fredrik haft kontakt med många ungdomar som velat engagera sig och vara en del av kulturhuvudstadssatsningen. En av vårens uppgifter är att nå ut till fler gymnasieskolor.

Frågor till Fredrik


Journalisten Jan Gradvall, som recenserade de inlämnade ansökningar som deltog i första omgången av urvalsprocessen (där Umeå och Lund gick vidare till andra omgången), påpekade att det vore ett stort misstag att inte spinna vidare på Umeås alternativa musikscen i vår ansökan. Så var kommer musiken in i bilden?
Fredrik: Kicki Fagerlund som är programområdesansvarig för "She´s got the beat — The gendered city" arbetar mycket med inriktning på musikscenen. Så den delen kommer antagligen att täckas upp där. Det måste finnas en känsla av långsiktig kulturpolitik. Frågan är hur man på lång sikt kan stötta musikscenen och olika band utan att "döda" dem...

Umeå som till viss del präglats/präglas av att vara motståndets, revoltens och upprorets stad - finns det med någonstans i ansökan?
Fredrik: Jag tycker inte att man behöver framhäva detta särskilt. Man skulle kunna säga att i vår ansökan finns ett visst uppror inbyggt. Vi har utmanat den tidigare synen på kulturhuvudstäder.

Olika aspekter på berättande 


Jenny inleder sedan kvällens genomgång av idéer kring programområdet. Hon säger att det är mycket omfattande, så för att strukturera upp det lite har hon delat upp förslagen under olika rubriker;
  • Det litterära berättandet, ordet
  • Vi berättar — vår gemensamma historia
  • Jag berättar
  • Bilden berättar
  • Arrangemang

Det litterära berättandet, ordet


Här kan mycket ingå, som litteratur och poesi exempelvis, men även tecknade serier.

— Novelltävlingen - skulle man kunna lyfta den och göra den europeisk? Kanske man skulle kunna göra en "Barnens novelltävling"?

— Det är många som säger: Vi måste ta till vara det här med regionens författare... men hur skulle detta kunna göras? Kom gärna med något konkret förslag! Kanske kan man ha utbyte med författare?

— Man skulle kunna ha en slags författarskola.

— Kan man översätta dialekter? Finns det någon vits med detta? Kan man lyfta fram dialekter? Dialekter har ju blivit oerhört intressant, något vi borde ta fasta på! Kanske man kan komma fram till ett slags "närmevärde" vad gäller översättningar.

— Ett Sara Lidman-pris skulle kunna instiftas. (Forskning pågår just nu kring Sara Lidmans verk, i samarbete med Humlab.)

— Litterär turism. En fortsättning på Berättarnas Umeå. Man skulle kunna ha litterära vandringar där man skyltar upp olika platser i staden och pratar om miljön och författarna, ett Författarnas Umeå.  Detta skulle eventuellt kunna tas vidare till scenen och kanske skulle man kunna göra teater av detta...
"Arn-rundan" är ju omåttligt populär! Vi skulle kanske kunna erbjuda ngt liknande?

— Ett annat exempel skulle kunna vara att utnyttja "Sävar 1809".

— En antologi med många olika författare som representerar den västerbottniska berättartraditionen skulle kunna skapas. Den kan sedan översättas till flera olika språk.

— Man skulle kunna arrangera en berättarfestival.
 
Jenny frågar: Hur kan man lyfta fram författare så att de blir intressanta för en större målgrupp?
— Ta ett exempel som Missenträskresorna som arrangerats. Liknande arrangemang skulle kunna genomföras med andra författare som tema. Man skulle kunna ha ciceroner som följer med och guidar. Det finns mycket att berätta om i hela regionen! Detta ger utrymme för både nationellt intressanta författare, men även för lokala författare.

Jenny frågar: De författare som är i vardande - hur lyfter vi dem?
— Novellpristävlingar skulle kunna locka fram talanger!

— Man skulle kunna ha skrivarkurser, samt underlätta för unga författare genom att subventionera tryckningen av debutantböcker.

— Tecknade serier är ju ungdomens språk. Skulle man kunna locka fram ett intresse kring det?

— Väldigt många unga bloggar själva. Det är något man kan ta fasta på.
 
— Skrivarkurser för unga kan vara bra, men det kan nog vara svårt för yngre under 28 att skriva sin livshistoria, det så kallade självbiografiska berättandet.

Vi berättar — vår gemensamma historia


Det här kan bland annat handla om platsens historia, så kallade kulturminnesplatser. Det skulle vara spännande att få dokumentera och inventera museernas gömmor! Att göra intervjuer med äldre människor eller ha berättarcaféer är andra förslag. Man skulle kunna trycka upp ett verk över allt detta och förstås lägga upp allt material på webben. På så sätt skulle man kunna inbjuda till medskapande genom att människor själva får bidra med sina minnen om sina platser.

Andra tankar som dryftades:

— Det är viktigt att bevara språket och kulturen. Det som var förut, det man minns eller hört andra berätta, bör dokumenteras.

— Berättargrupper ute i byarna är ett bra förslag, det händer mycket när man berättar för varandra. Det finns ett behov i varje lite by av att dokumentera byns historia.

— Det är bara vi äldre som träffas och berättar. Är de unga med på exempelvis berättarcafeer? Har de något att säga?

Jag berättar


Under denna rubrik så ryms det berättande där man utgår från sig själv, sina egna erfarenheter och historier.

— Bloggrörelsen som är enorm! Där har vi dessutom alla unga.
 
— Ett förslag som kommit upp är att man skulle kunna utmana ungdomar att göra sina egna filmer att lägga ut på YouTube eller att till exempel skriva en sms-berättelse. Här blir det lättare att få in den europeiska dimensionen eftersom man kan använda sig av alla de gemensamma känslor som alla människor kan ha, det blir ett gränslöst berättande.
Men hur skulle man kunna göra detta? Vilka teman skulle man ha?
 
— Man skulle kunna uppmana ungdomarna att som inspiration till berättandet utgå ifrån en utvald sak som är "min sak, min pryl". Ett gosedjur, till exempel, är ett föremål som kan väcka starka känslor och ger därmed inspiration. Vändpunkter i livet är ett annat ämne som skulle kunna skildras. Föremål som väcker minnen är intressanta och inspirerar kanske till berättande.

— Samtal över åldersgränser är intressant och skulle kunna dokumenteras.

— Man skulle kunna dela ut något slags inspelningsapparater till ungdomar runtom i Europa där de får ge uttryck för sina tankar. Apparaterna skickas sedan vidare till en vän. Med jämna mellanrum skall dessa sedan skickas in och allt dokumenteras.

— Geocashing är ett annat förslag. Det är en slags skattjakt som genomförs med hjälp av mobiltelefoner.
 
— Utnyttja internet för att lägga in berättelser som kan föras vidare!

Fråga: Hur kommer den samiska traditionen in i allt detta? Och genusfrågor? Dessa ämnen verkar ju ha egna programområden. Borde de inte ingå i alla övriga?
— Uppdelningen och avgränsningen av programområdena är inte helt klar ännu. I den här fasen av arbetet är det åtta stycken men det slutliga antalet kommer nog att bli färre.

Bilden berättar


Några presenterade förslag:

— Sune Jonsson fotodokumentärcentrum, som museet skall bygga upp.

— En turnerande Sune Jonsson-utställning.

— Man skulle kunna instifta ett Sune Jonsson-pris.

— Inventering av stadens fotografer och deras idéer.

Arrangemang


Olika presenterade förslag:

— Det finns drömmar om en stor berättarfestival. Skellefteå startar en sådan redan i år. Man vill att den till 2014 ska vara stor och ta emot internationella författare.

— En länsöverskridande berättarkonferens/festival skulle vara intressant.

Jenny frågar: Vad vill ni ha i en berättarfestival i en vid bemärkelse? Vad skulle kunna föda ett intresse i hela Sverige eller Europa? Vill man roa, utbilda eller berätta?
— Skrönor?!?!?
— Språken är ett hinder. Fabulafestivalen i södra Sverige har bjudit in engelska berättare med blandat resultatet. Brättande genom bild och film är lättare när det gäller språkgränser.
— Man skulle kunna ha exempelvis "stand up" under en berättarfestival.
— Det finns mycket modern musik som fokuserar på berättandet.
— Västerbottensteatern vill arrangera ett stort spel om och på Norrbyskär.

Avslutande reflektioner


Fråga till mötesdeltagarna: Vad är det allra viktigaste att tänka på?
— Förnyelse på traditionens grund.
— Bevara och utveckla!!! Traditioner och ungdomars framåtsträvande.

Den som har idéer kring projekt som kan ingå i programområdet Stories of the North - Ears for Europe är välkomna att kontakta Jenny Eklund. Hennes epostadress är jenny.k.eklund@umea.se.

Antecknat av Maria Stam, praktikant på Umeå kommuns informationsenhet

Tipsa om sidan:  
Publicerad 2009-02-21